looklovely

(Jag har fått nya brillor i veckan)

Nu är det minsann dags för en liten uppdatering.
Särskilt som jag idag känner att jag har en fixardag!
På något märkligt sätt så tog jag mig upp imorse vid 10-tiden
(vintertid i och för sig, så egentligen var den ju 11).
Men då ska jag tillägga att de senaste nätterna har blivit sena.
Sen har jag städat hela lägenheten grundligt. Och jag kan ju säga
som så att lägenheten har aldrig varit snyggare och jag har aldrig
varit ofräschare. Usch vad äckligt det var här.
Efter städningen så tog jag ner onödiga grejer till förrådet och tog
upp en fin lampa. Det börjar bli mörkt nu alltså.
Nu har jag nyss kommit hem efter en sväng på stan med Ronja,
vi har ätit lunch på subway och jag har köpt toapapper som jag varit
utan i 2 dagar. Fråga mig inte hur jag klarat mig utan.
Om ett par timmar har jag tvättid. Ja, ni hör ju själva hur vuxenpoängen
bara rasar in och slår mig i huvudet.

Igår såg jag förresten Maud Olofsson. Jag serverade på en middag för
670 personer. Maud var någon slags huvudperson. Lite överskattad
om jag ska vara ärlig. Men jag känner mig sjukt nöjd med min insats
trots en hyfsad baksmälla.

För att runda av det hela så tycker jag att det har varit en bra helg.
Nu ska jag diska och sortera tvätt.

Idag vill jag börja med att säga grattis till min fina storasyster som fyller
23 år! Du är världens bästa.

Jag befinner mig fortfarande hos mamma i Kalmar. Det är skönt.
Fast kallt, jäsingen alltså! Jag trodde det skulle vara varmt här.
Stockholm var inte bättre. Men konserten var bäst.
Jag älskar Joshua Radin, verkligen. Nu kan jag dö lycklig.
Faktum är att jag nog varit död hela mitt liv ända tills han uppenbarades
på scenen. Då återuppstod jag och allt var okej. Kärlek.

Nåväl, idag är det nog min sista dag i Kalmar och den tänkte jag spendera
med en sista sväng på stan. Jag fick nämligen en fetlön den här månaden
och den tänkte jag hm, försöka spara till en säng. Men lite måste man väl
få unna sig? Ja.

För övrigt har jag ett enormt behov av att uppsöka Ikea snarast.
Jag var där igår och kom ut därifrån med en toaborste och en påse
Ako-kola. Inte riktigt tillfredsställande. Jag har nämligen kommit fram
till att jag är dömd att stanna i den där lägenheten jag har resten av
mitt liv. Så därför kan jag ju lika gärna göra den fin.
Men ååh, på nåt sätt så räcker det inte, jag vill inte vara där mer!
Okej, nu fick jag utlopp för det också.

10 oktober 2008, Edinburgh.

Det är den 10 oktober idag. 2009. Om jag fick ändra på en enda sak
så skulle jag spola tillbaka tiden. Exakt ett år. 10 oktober 2008.
Jag var lycklig, riktigt lycklig. Idag är jag... manodepressiv.
Idag dansar jag ensam i min lägenhet i ett desperat försök att glömma
den här dagen, i ett desperat försök att inte tänka. Jag försöker hålla
mig konstant sysselsatt för att inte lägga mig ner på golvet i fosterställning.
Och jag önskar att jag kunde säga att det bara är idag, att det bara är
idag som allting är åt helvete, att imorgon är det den 11 oktober och då
kommer allting att vara bra igen. Det är det inte. Jag minns den här tiden
förra året som om det nyss hade hänt. Jag mådde så bra, bättre än någonsin.
Jag var kär. Nu är det bara kallt och jag dansar ensam.

Mateusz, jag saknar dig.

Så, nu vet ni.

Jag saknar den här coola tjejen!

Blä. Jag är lite sjuk.
Jag kan ju inte rekommendera att gå ut på partaj när du
håller på att bli sjuk. Det resulterar i att du blir det.
Ute var jag iallafall i lördags kväll. Det var... okej.
Det roligaste var att vi kunde komma in på TC och dessutom fick
trippa förbi hela den långa kön. Väl därinne var det mest slibbiga
killar och jag är lite less på sånt. Låt mig dansa ifred liksom.

Idag har jag jobbat några timmar på morgonen.
Och nu på eftermiddagen så var planen att ta bussen till
Intersport för att lämna tillbaka jackan jag köpte,
men jag känner mig inte i form och vill bara ligga under täcket.
Egentligen, mest av allt så vill jag ligga och läsa New Moon,
men så fort jag lägger mig ner blir ögonlocken väldigt tunga.
På tal om att ligga ner, jag blir snart helt förtvivlad.
Inatt sov jag kanske en-två timmar. Det. gör. ont.
Jag börjar helt seriöst överväga sömnpiller men det känns inte alls
roligt att börja med det. Att somna är oftast inga problem men jag
vaknar ju några timmar senare av intensiv värk. Not good.

Nu börjar jag tappa rösten. Trots att jag redan är hes och trött
och småfebrig så måste jag sjunga. Besatthet.
Men nu ska jag ta på mig mjukisbrallor, ta en liten promenad och
köpa något till middag. Känner dock ingen större pepp på att laga nåt.
Pizza?