looklovely

Hej hej hej. Här sitter jag och väntar på en favorit, nämligen Nina.
Ikväll ska vi spendera lite kvalitetstid med varann, titta på film och
äta. Det är sånt vi gör bäst. Dansa är vi också bra på, men det är
nåt särskilt med mig och Nina. Vi är båda två fyllda av så oändligt
många känslor och stormar, men vi behöver inte alltid säga något.
Det är så tryggt med Nina för man kan bara sitta där och man vet att hon
förstår. Jag tror aldrig jag träffat en människa som är så vuxen.
Hon är som en storasyster fastän hon är 2 år yngre än mig. Och jag tror
inte att jag älskat en människa så snabbt som Nina.
Hon är fantastisk på alla sätt.

Nej, jag är inte naken, jag har faktiskt en skitfin klänning på mig.

Kolla här, två inlägg på typ en vecka! I'm making progress.
Nämen sanningen är att jag egentligen vill skriva hur mycket som
helst men det passar sig inte här. Inte nånstans faktiskt och det gör
mig smått galen så därför gör jag som jag alltid gör och skriver i gåtor.

Alltså ärligt talat, hur kan man ens? Jag trodde att det var mer än såhär.
Vad gör jag för fel? Varför blir det alltid såhär? Jag vill inte verka självgod
eller så, men jag är fan en bra tjej. Är det det som är problemet eller vad?
Den här veckan har jag saknat Skottland nåt så inåthelvete, jag saknar
Matt och hur lätt allting var då. Ingen oro, inga spel, bara en hand som
alltid ville hålla i min. Det funkar inte i den här stan. Jag är less.

Sen tänkte jag klaga på en grej till. (Förra inlägget var ju faktiskt bara solsken
och gröna ängar, så jag får lov att gnälla lite nu)
Min kropp. Den håller allvarligt talat på att ge vika. Inte nog med att mina knän
gråter efter en dag på jobbet så har jag idag fått skitont i min gamla
armbågsfraktur. Alltså min armbåge som jag bröt för 6 år sedan. Hur är detta ens
möjligt? Och vad har jag gjort? Hela gårdagen spenderades i medvetslöst tillstånd.
Nej, det slutar inte där. Jag har så ont i ryggen och axlarna att jag knappt kan lyfta
min högra arm. Att ta av en tröja är världens pärs. Dessutom har jag nackspärr.

Vem är jag ens?

Nämen hej, bara sådär en och en halv månad senare.
Det är sommar i min stad och jag mår bra. Jag vill aldrig att det ska
ta slut. Jag vill inte behöva leta upp höstjackan och stänga fönsterna.
Det är bra nu. Det är långa nätter och trötta mornar på jobbet, myggbett
överallt och bikinilinjer som blir lite skarpare för varje dag.
Det är grillning med Familjen, cider på balkongen, fladder i magen,
glass på stan och musik på hög volym. Det är sommar.
Och jag önskar att den räckte bara lite längre. Eller föralltid.

Det är tvåhundra grader i min lägenhet men det gör ingenting.
Jag sjunger till alla mina favoritlåtar och minns att det är det bästa jag vet.
Jag har guaccamole i kylen och det är det godaste som finns.
Total lycka är när konsum säljer jordgubbar för 15 kronor.

Det här blev fasen ett flummigt inlägg, jag skyller på solsting eller nåt.
Nu ska jag iväg till gymmet som jag inte sett på pinsamt länge.
puss!