looklovely

Bajs på mig som inte kan hålla den här bloggen levande.
Jag skyller återigen på att jag inte lever ett särskilt spännande liv.
Eller är jag för upptagen med allt spännande som sker att jag inte
hinner uppdatera? Heeeehe, vi kan ju låtsas som att det sista stämmer.

Nämen allvarligt talat, jag har ju värsta äventyret som börjar imorgon.
Äntligen, äntligen, äntligen är det dags för mig och Sandra att dra till
Turkiet! Jag är typ helt darrig i händerna av tagg och längtan.
Har även fått höra att temperaturen därnere ligger kring 45 grader,
såattee jag kanske inte blir så brun ändå eftersom jag lär vara tvungen
att vistas antingen i vatten eller under ett parasoll 90% av tiden.
Nej, jag ska härda. Vårt första äventyr på den här resan är att uppsöka
en hamam och bli av med tusen lager hud och skit. Sen ska vi vara helt
fresh och redo för pressandet. Ja, vi har flera liter solskyddscréme med oss.

Idag har jag packat också. Det är lustigt det där, för två veckor sedan kunde
jag knappt vänta efter att få börja packa och sen slutar det ändå med att jag
panikpackar sista dagen. Att packa lätt är ju inte heller min starka sida.
Har typ tagit med mig 17 linnen ungefär, men jag räknar med att svettas ner
ungefär 3 stycken om dagen. Så det är lite av en förbrukningsvara.

Till sist vill jag bara säga att det här kommer bli grymt.
Jag har fått cirkus en miljon förmaningar och varningar om allt som
kan hända oss. Men vi kommer klara oss fint, det vet jag.

På återseende raringar!

För tillfället tänker jag mest bara på vita sandstränder
och saltstänk i håret. Långa nätter och soliga dagar.
12 dagar kvar till turkeyburkey!

Jag behöver det här. Jag längtar sönder.

En ledig onsdag beyder spex på tisdagsrex.
Eller ska jag vara helt ärlig har väl även en och annan jobbonsdag
betytt tisdagsrex också. Det är ju sommar (eller?) och jag är inte den
som låter mina ben vila från ett dansgolv mitt i veckan. Så nu kör vi.
Jag har kanske inte världens vildaste förfest här. Faktum är att jag är ensam,
med några cider i kylskåpet och musik på hög volym. Mina bundsförvanter
Sandra och Tess jobbar nämligen någon timme till. Men jag dansar ändå.
Jag har åtminstone gott om tid att välja kläder för kvällen. Och detta, mina vänner,
är ett helvetiskt litet projekt varenda gång. För det första så har jag ungefär noll
partykläder. Jo, det är sant. Jag må ha mycket kläder men ingenting som är kul.
Och för det andra så är det så fruktansvärt, olidligt, kopiöst varmt på denna nattklubb
att man måste välja kläder med så lite tyg som möjligt för att ens överleva.
Så, det blir inte så mycket snyggt ändå. Tror att jag kommit fram till ett beslut för
kvällen och det ser mer ut som att jag är påväg till beachen. Men det får duga.
I vinter får jag typ köra på shorts och täckbyxor över, haha.

Nej men nu ringde min kära Sandra och sa att hon slutat så nu drar jag min
lilla partyrumpa hem till henne istället! Rock on.