looklovely

Ja, alltså. Det plingade på min dörr i måndags och min första tanke var
"fan också, jag vill inte släppa in någon här, ser ju ut som värsta knarkar-
kvarten". Det var pappa som stod utanför dörren. Han klev in och sa ingenting
på tre minuter. Han bara tittade på kaoset.
Jag vill inte vara här längre. Det är äckligt. Men, nu är det bara två dagar kvar.
Hetspackningen har påbörjats, det känns inte ens som att jag har tid att skriva
det här inlägget eller att gå och duscha. Tur är det väl att jag inte jobbar något
i veckan så att jag kan stänga in mig här (när solen lyser ute!) och ägna mig
helhjärtat och kartongerna. Jag har inte ens börjat med kläderna eller skorna,
har en känsla av att de bara blir nedslängda i sopsäckar. Givetvis inte för att
slängas. Nix, jag gav upp det här med att sortera och slänga kläder när jag
insåg att jag kommer att få typ fem garderober. Varför slänga?

Igår var jag på personalmiddag på Plaza. Mycket trevligt förutom att vi inte fattade ett
smack av "teatern". Nåväl, jag fick mig kanske ett glas vin för mycket vilket
slutade med en faslig magvärk och spontan utgång på Corona en timme innan de
stängde. Tack och lov för att det är gratis på tisdagar. Helt underskattat.
En hemfärd vid halv 4 (efter många spännande incidenter) och uppvaknande halv 9
med en nackvärk som heter duga (pågrund av att jag legat hopknölad i ett baksäte)
är inte mest uppskattat. Men så har jag ju lite att stå i också.
Jag längtar efter helgen.

Varför, VARFÖR blir det inte sommar igen?

Först och främst vill jag bara bärja det här inlägget med att klappa mig
själv på axeln och tycka att jag varit lite duktig.
Jag har tränat på en bakissöndag. Japp, efter att ha legat i soffan (som
är ny!) i ungefär sex timmar och tittat på The Hills, så kände jag att det
var tid att röra på sladderarslet, så jag drog mig till gymmet och körde
hårt i en timme. Duktigt värre.
Vidare bakis var jag ändå inte, det blev en ganska oblöt lördag men med
mycket dans med mina tjejer och det gillar jag. Men den lilla besvikelse-
klumpen i magen när vi gick hem gillar jag inte.

Imorgon är det back to work som gäller efter fyra välförtjänta, behövliga
lediga dagar. För till veckan är det hard hard work, jag ska nämligen jobba
6 dagar. För tillfället hallucinerar jag om dollartecken och tar på mig alla
pass jag kan, så jag har råd att köpa alla dessa möbler och skapa mitt
drömhem som jag längtat efter alldeles för många år nu.

Men nu tänkte jag deppa ihop lite. Det ska alltså snöa 4 dagar till veckan.
4 dagar med äcklig, förbannad skitsnö. Det är som ett skämt.
Om inte vintern dör nu så gör jag det. Det är inget skämt.

Om en vecka och 4 dagar flyttar jag, pepp! Det var allt, tjipp!

Det här har varit en konstig vecka. Mina moodswings fortsätter att flippa
och jag blir verkligen less. Det är så mycket man kan bli less på.
Till exempel hur man kan gå från att vara helt på till att bara stänga av.
Jag förstår inte och jag blir bara helt ledsen. Jag förtjänar så mycket mer än
såhär och det är det jag måste inse nu.
Och för att göra ont värre så typ återupplivar jag gamla flammor som
jag borde ha låtit slockna. Hm.

Men! Veckans glädjerus är iallafall att jag flyttar till en helt otroligt fin och
mysig tvåa om drygt 3 veckor. Som jag har väntat och längtat!
Nu måste jag bara sluta köpa kläder och börja köpa möbler istället.

För övrigt så har jag börjat jobba i städet på jobbet. I veckan har jag bäddat
säkert 80 sängar. Faktiskt helt okej.
Nu sitter jag här i min soffa i min stökiga lägenhet och funderar på om man ska
orka dra sig ut ikväll eller om man ska stanna i den här soffan i den här stökiga
lägenheten. Den som lever får se. Just nu har jag dåligt samvete för att jag sitter
härinne när det är så fint väder ute att det till och med droppar från taken.