please speak well of me.
Lugnaste fredagskvällen på väldigt länge. En halvtimme på löpbandet.
Sex and the city. En skål chilinötter och cola. Ensam. Kanske precis vad
jag behövde. Jag gick visst med på att följa med ut imorgon, men det blir
nog ganska lugnt. Känns som att det kan behövas också. Titta på lite
människor då gamla spöken börjar besöka mig. Drömmer nästan varje
natt om gamla pojkar jag trodde jag kommit över för längesen.
Förmodligen i brist på händelser. Ärligt talat, jag minns inte sist jag hade lite
spänning i mitt liv. September typ. Och ja, vi vet ju alla att det är en spänning
jag antagligen hade mått bäst av att vara utan.
Jag inbillar mig att jag inte har någon aning om vad allt handlar om och varför
jag tänker som jag gör och på de här människorna. Fast egentligen vet jag precis.
Jag vet exakt vad det är jag saknar.
Kommentarer
Postat av: Sandra
hahahaa, din kommentar ;P min dataladdare har ju pajat. Därför kunde jag aldrig blogga som jag sa, men nu minsann, kika in på bloggen min så får du se :D
Postat av: Em - Mamma till Malva.
& jag vill typ ha en malin.
ensamkvällar är bra, i like them. men inte fööör ofta ;) spöken försvinner nog aldrig förresten, inte ens när man är lycklig och nöjd...
Postat av: Joffa
Men tack ska du ha! Verkligen :) gäller bara att våga. Vad gäller mina ögonbryn så är de bara fina från vissa vinklar, egentligen är de skitsneda!
Ta hand om dig. Bäst vad det var så dyker det upp något spännande! :)
Trackback
