looklovely

Hej. Jag skulle kunna gråta. Om jag bara kunde förmå mig själv
att slappna av tillräckligt mycket så tror jag att gråten skulle vara
oundviklig, men till och med det känns fruktansvärt uttröttande.
Min kropp skriker efter vila. Den här veckan har jag hitills jobbat 37
timmar. Det låter kanske inte så mycket, en normal arbetsvecka är
väl typ 50 timmar. Men jag har ungefär 9 kvar. 9 timmar som jag inte
är helt säker på att jag kommer att klara av.
Dessa 37 timmar har varit intensiva och mina resterande likaså.
Jag bör även tillägga att jag större delen av veckan börjat 06.30
och idag + imorgon börjar 04.30. På morgonen. På natten.
Låt mig bara säga såhär: Det strider mot människans natur att
kliva upp klockan 04 för att befinna sig på jobbet en halvtimme senare.
Att sedan ta emot 300 gäster och serva dem frukost med ett leende
på läpparna är inte det lättaste. Jag har velat gråta, skrika, slänga
äggröra i ansiktet på folk och lägga mig ner i ett förråd.
Dessutom så sitter prinskorvlukten som gjuten i min näsa.

Nu måste jag verkligen duscha. Jag är äcklig.
Men jag vet inte ens om jag är fysiskt kapabel till att
lyfta armarna för att schamponera håret.

Det blir typ en macka till middag. Vi hörs.

Ps. En bidragande orsak till denna trötthet är att jag sover
riktigt dåligt. Är det normalt att vakna mitt i natten av att man
kvider för att det gör så ont att ligga i sin säng?
På alla sidor? Nej. Jag tror inte det.

Ps2. Nu är internet omöjligt att återuppväcka så jag kan inte
ens publicera detta inlägg. Nämen varför skulle nånting
överhuvudtaget gå bra för mig i veckan?